analys
Det finns tankar som man inte vågar tänka för att man är rädd för att de ska ta över, tankar som gör ont att tänka rent fysiskt. Det är som att tankarna tar över Likt ett viddunder eller en vulkan forsar de bara ut och förstör allt i sin väg.
Men det är jag som ger tankarna den möjligheten, det är jag som tillskriver känslorna den makten genom att undvika dem. Jag vill begrava dem, men det fungerar inte i längden. Likt spöken rasslar de sig upp och kommer och hemsöker mig. De finns alltid kvar, i ryggmärgen sitter de fast obearbetade och bara väntar på att få tillfälle att slå till igen, för de kommer alltid tillbaka igen om jag inte lär mig att hantera dem.
Att hantera dessa känslor är inte lätt och det är därför man begravt dem. Poängen är att jag måste lära mig att se känslan i vitögat, vrida och vända på den och lära känna dem. Plocka upp dem en i taget, ta dem i hand och låta dem finnas en stund även om de känns overkligt mycket större än mig själv.
