foreverdoesnotlivehereanymore

Jag har fortfarande ett hål i huvudet. Jag är ständigt där och pillar och klöser så det läker aldrig igen. Kan inte låta bli att pilla, trillar dit om och om igen utan att jag riktigt märker det själv.

Det är morgon i Umeå, har varit vaken i två timmar och funderar på hur länge någon av mina grannar snott min DN. Det är lite pinsamt måste jag erkänna för det är bara tre olika hushåll som delar på samma brevlåda. Ska man skriva en arg lapp eller gå och knacka dörr?

Men jag förstår ändå inte riktigt hur personen i fråga tänker. Om man går och hämtar tidningen på morgonen också helt plötsligt, troligtvis i måndags förra veckan ligger det en extra DN, inte tar man den bara och tänker schyst! Personen i fråga borde väl kunna inse att det kanske är någons tidning. Men kan man bli arg nu efter en helt vecka?

Jag skrev en halvarg lapp.

”Den som haft den goda smaken att sno min DN, kan väl nu ha den goda smaken och lämna tillbaka dem och i fortsättningen låta mig läsa dem först?”

Bitterfitta? Ja, det är jag det. Jag är bitter och arg mest för jämnan och det är relativt trevligt för humöret befinner sig på en jämn nivå. Det finns så mycket att vara bitter och arg på. Arg på att huset jag bor i invaderas av barnfamiljen var och varannan helg som tjoar och tjimmar och lever rövare utanför min lägenhet. Lycka till att plugga eller ens behålla sin galenskap under kontroll då. Arg över att barnfamiljen bor i gästrummet som sitter ihop med min dusch, är tanken att jag ska stövla in på söndag morgonen säga: ”God morgon, jag ska bara ta en snabbdusch!”Arg över de fåniga regler som säger att man inte får tvätta tidigare än klockan åtta på morgonen om man är hyresgäst men som hyresvärd får man tvätta dygnet runt trots att det är min lägenhet som ligger vägg i vägg med tvättstugan. Arg över att vara arg och bitter!

Inte kan jag säga något heller för jag älskar min lillalägenhet, den är alldels, alldeles underbar.