Onsdag

Kontakt.

Uppkopplad.

Ihopkopplad.

Det känns igen. Nerverna kopplar samman och signalerna går hela vägen fram. Det gör ont och det gör mig rädd. Rädd för att känna, rädd för att inte känna. Rädd för att skratta för att jag kanske inte kan. Rädd för att gråta för att det kanske aldrig slutar.


Jag vill ha en plan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0