torsdag kväll

Mardrömmarna fortsätter och jag förstår inte riktigt varför.
Jag har funderat över hur ofta jag egentligen bara är rädd.
Rädsla.
Är det egentligen det allt handlar om.
Rädsla för att bli sårad,
rädsla för att inte räcka till,
rädd för att hoppas för mycket,
rädd för att våga tro igen,
rädd för att våga hoppa igen.
Rädd.
Så fort något är på allvar och på riktigt
Rädsla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0