förlåtelse
jag ska verkligen inte börja med en mening som säger att alla påtalar vikten av att förlåta. Men vad fasen alla gör det ju. Det ska tydligen vara så viktigt att förlåta, säga att det är okej och att man förstår. Har jag missuppfattat grejen med förlåtelse?
Att förlåta är en stor sak, som inte händer på en dag. Att förlåta de människor som borde vetat bättre förtär en. Att förlåta dem som förstört en är ännu värre. Att förlåta dem som förgört en är förgörande. Det finns en gräns någonstans. Vad ska man förlåta? Hur mycket går det att be om ursäkt för?
I denna värld finns det nästan inget som är oförlåtligt. Personer ber om ursäkt och säger att de inte menade illa, mammor gråter ut i tidningar och ber om ursäkt, våldtäktsmän ber om ursäkt och säger att de varit sjuka. Men det finns saker man inte kan be om ursäkt för.
Man kan inte kräva ett förlåtande för att man våldfört sig på en annan människa. Man kan inte be om ursäkt för att man kvävt en annans människa rätten att andas och leva. Man kan inte be om ursäkt för att man förstört en människas tilltro till andra. Man kan inte förlåta att någon berövat en möjligheten att tro.
Vem ska jag skylla på för att jag är så förstörd, det är väl det det hela handlar om. Jag måste kunna skylla på någon annan för att bli förstådd.
Men det finns ingen att skylla på.
Det finns inget hemskt att haka upp mig på.
Det finns inget att gå till psykologen och prata om.
Det är bara tomt nu, så fruktansvärt tomt.
