jag blir mörkrädd
Ny vecka, måndag, skola och seminarie om sexuelläggning. Intressant är bara förnamnet, men det är även skrämmande. När man studerar sociologi vänder och virder man på sina egna åsikter, får nya infallsvinklar och frågeställningar. Ibland snurrar man in sig så man knappt vet vad man ska tro om sig själv. Första föreläsningen fick vi rådet att behålla våra sinnen öppna, lära oss att försöka se allt från alla håll och kanter och inte acceptera något som absoluta sanningar. Trots det finns det individer i min lilla klass som fastnat i sina åsikter, vägrar ta in nya fakta och försöka se på saker från nya håll.
Jag har en pojk i min ”klass” som har väldigt läskiga åsikter. Det är så att jag blir stum när han öppnar munnen och det krävs en hel del för att förstumma mig. Jag trodde verkligen inte att individer fortfarande hade sådana ogenomtänkt åsikter. Det gör mig ont och äcklar mig att människan kan ens vågar uttrycka sig högt.
Vi lever i en värld där alla människor inte har samma rättigheter. Men vi måste väl ändå ha grundåsikten att alla människor har samma värde och därmed är värda samma rättigheter, oberoende av etnicitet, kön eller sexuell läggning. Jag kan inte få mitt lilla huvud runt det faktum att vissa människor anser att vissa människor av någon outgrundad anledning är värda mer än andra.
