Onsdag, Onsdag, Onsdag
Ska vi fortsätta med klyschorna?
Jag tror inte längre på dem. De har förlorat sin betydelse, sin mening och sin glans. De är inte ens längre värda att använda på ett ironiskt sätt. Klyschor som livet går vidare, det finns fler fiskar i havet och se det från den ljusa sidan är bajs. Det är bara bajs.
Jag älskar dock ordet bajs, det beskiver så skönt min underton och mening. Det är avfallet, det är spillprodukten som blir kvar när allt annat är slut.
Jag är bajs och det är helt okej. Jag är skiten som blev kvar när allt nödvändigt redan använts upp. Jag är restprodukten av ett liv som borde blivit så mycket mer. Att se framåt är inte riktigt min starka sida. Jag ser här och nu. Vad händer idag, vad måste jag göra idag och vad måste jag planera att göra imorgon.
Att grubbla och oroa mig är dock min starka sida, jag kan grubbla och oroa mig för allt möjligt. Grubblerier som förföljt mig under dagen är huruvida det kommer att bli kallt eller snöa imorgon, hur fan jag ska hinna läsa alla 711 tusen sidor till på fredag och dessutom ha en åsikt om det.
