foreverdoesnotlivehereanymore

Söndag älskade söndag, hur kommer det sig att vilodagen blivet till denna allmänna ångestdag. Helgen går alltid för fort och veckan kommer alltid för snabbt. Kanske har det att göra med att den så kallade vilodagen inte längre är någon vilodag. Helgen överhuvudtaget är inte alls någon oas av vila, lugn och ro.

Veckorna rusar iväg och allt man inte hinner med ska klämmas in under helgen, plus allt de där roliga som man måste göra för att verka vara tillräckligt rolig, underbar och värd att ens finnas till. Jag hatar frågor som vad ska du göra i helgen och vad har du gjort i helgen. Jag gör inget speciellt alls. Fredagkväll är jag död, lördag brukar jag jobba. Däremellan brukar jag plugga, träna, rida, städa kattlådan, supa till, tvätta, städa och ibland försöker jag vila. Inget speciellt alls, bara vedervärdigt vardagligt. 

Men så händer det där lilla extra ibland, en sinnessjukt rolig fest med underbara gamla och nya människor som överraskar dig. Ett underbart träningspass som fyller dig med ny energi som gör dig larvigt glad igen. Eller så sitter du upp på hästen trots att kylan knäpper dig hårt på näsan och du egentligen inte alls känner att du orkar, men så fylls du totallt upp av länken mellan dig och hästen och lyckan är total för en sekund.