foreverdoesnotlivehereanymore

Det gör ont så fruktansvärt ont. Kroppen slits i itu och blir till aska. Det finns ingen riktig mening med det. Men det sker om och om igen. Själen splittras i tusen delar, likt en spegel, vilket ger mig sju svåra år. Alltid sju svåra år, om och om igen. Svart katt över vägen, jag under stegen. Tvi, Tvi, Tvi. Jag går sönder, alltid sönder. Tusen bitar, aska, eld och vatten. Det finns ingen mening, det finns flera. Jag forsätter sätta ett ben framför det andra. Håller huvudet nedböjt men högt. Lutar mig tillbaka på mina medsystrar och ber. Låt oss följas åt på vägen, låt oss stötta varandra, finnas där för varandra, låt oss bära varandra när vi inte längre orkar gå.

Låt oss finnas en stund till.