foreverdoesnotlivehereanymore

Försov mig imorse, trots att Berit skulle upp och jobba och jag var vaken insåg jag inte att jag också skulle upp. Men jag hann i alla fall äta frukost och ut till stallet innan klockan slog åtta så hästarna dog inte av hunger. Det är fint idag, fint inne och ute. En glad, lugn och jävligt harmonisk känsla sprider sig i mitt bröst. Det är konstigt, ovanligt, lite läskigt men alldeles, alldeles underbart. Jag har inte känt mig så här lugn på så länge att det nästan överrumplar mig. Men det är en trevlig överraskning.

Dagen så här långt i bilder
Vissa slöfockar, läs Fenan, hade tagit sovmorgon 

 

Vi fodrade


Vi myste

Vi jämförde skor



Vi mockade hagen


En hel skottkärra hästbajs blev det, inte undra på att man är stark i armarna



Vi red


Gårdagens bästa: Mina flickor, vi är ett lag igen med olika målbilder och infallsvinklar men vi strävar mot samma mållinje. Ni får mig att våga hoppa igen och verkligen försöka. Ni får mig att våga tro igen. Ni får mig att bli förbannad, ledsen och arg, vilket ger mig kraft framåt. Ni får mig att inse att jag ibland bara måste vila och uppskatta vad jag hittills bemästrat. Jag behöver er!