högt över
Sovit tre timmar inatt, men jag är inte trött. Inte det minsta. Jag är glad och så jävla glad att det spritter i fingrarna. Rädslan finns där fortfarande, den gnager och lever djävul. Men den är inte övermäktig längre. Vi sätter en fot framför den andra , lyfter blicken och försöker se framåt igen
Kommentarer
Trackback
