foreverdoesnotlivehereanymore

Jahaja  var vi här igen, inför läkarbesök, inför läkarbesök, inför sjukskrivning, inför sjukskrivning, inför utmattningssymptom, inför utmattningssymptom. Jag har ju inte ens tid att komma hit egentligen och ändå sitter jag här en halvtimme inne, eftersom jag inte kunde sova, inte kunde tro att det skulle ta fem minuter att cykla hit. Stressad, pressad, hetsad? Nej. Det är ingen som pressar mig eller hetsar mig, det är ingen som kräver någonting av mig. Förutom jag själv. Hur ska jag kunna lära mig att göra det här på ett bättre sätt. Varför kan jag inte bara lära mig att ta det lite lugnt så inte stressen skenar i väg.