dobidibo
Vaknade klockan fyra i morse av att flygbolaget skickade sms och tyckte att jag skulle checka in, tur var väl det för jag hade totalt missat att flyget gick klockan sju och inte sju och femtio. Stress, stress, stress. A, som jag åkte med ner till Stockholm hade också missat flygbussen, på gång av ett klädbyte för mycket. Väl på flygplatsen fick jag röntga mina skor, min dator och alla mina pinaler. Idag var jag visst bombistisk. Framme i Stockholm guidade A mig rätt och så gav vi oss iväg på vårt första RIO-möte. Sjukt roligt, intressant och sexigt har det varit. Dagen slutade med en mysig indisk middag och en jädra massa planerande inför måndagens möte, sommarens uppgifter och höstens informatörsutbildning.
Nu sover A sött på sin kudde och jag är klarvaken. Skickar söta sms till pojken jag håller kär och hoppas att hans megamänn tar väl hand om honom inatt när jag befinner mig för långt borta.
Funderar på ångest och hur svårt det kan vara att hantera, bryta och forcera. Diskussionen om våldtäkt togs upp i dag ur synvinkeln att det är strukturerna och kontexten som gör mannen till en våldtäktsman, därför bör vi fokusera på att förändra strukturerna och kontexten och inte straffa mannen eftersom det som är gjort redan är gjort. Undra om man skulle resonera likadant om det var ett mord som inträffat. Eller ska straff vara adekvat med det brott man begått, mord för mord, stöld för stöld, våldtäkt för våldtäkt. Visst är det så att strukturer och kontexter skapar situationer och handlingsmönster, men vi får aldrig någonsin glömma att det finns en individ bakom monstret, oftast en helt vanlig familjefar eller finnig pojkvänn.
