foreverdoesnotlivehereanymore

Jag har en kissunge som på riktigt heter Doris men hon har en massa andra namn som hon blir utsatt för också. Ibland kallas hon Dosan, ibland Doris Day, ibland mespropp och ibland jädra kattskrälle. Hon är söt som få, le och lös i kroppen som alla norska skogskatter och fruktansvärt egensinnig.



Hon gör verkligen som hon själv vill i alla lägen men är fruktansvärt mysig och go när hon själv vill. Hon är sötast i hela världen ibland



Sen drar hon in jordklumpar i min lägenhet och förstör mitt nystädade golv eller så hoppar hon in i garderoben(som för övrigt betyder vakta klänningen) och röjer runt bland mina underkläder för att sedan utse ett par passande underbyxor att släpa runt på. Därefter går hon och plaskar i vattenskålen, bara för att det är lite kul så där. Hon är så där skönt kvinnlig och brottar ner Sigge med bara en tass när han blir lite för jobbig.




Men bäst av allt är den där blicken av högfärdighet som hon besitter.

Klockan är 07:34 och jag har varit vaken i över två timmar.

Börjar jobba om en och en halv timme, inte så värst sugen alls. Sträckte en muskel eller förstörde ett muskelfäste igår, höger arm går inte att höja högre än till axelhöjd utan att jag tjuter till som ett litet barn. Jävla skitkropp! Jag har inte tid att ha ont i kroppen nu, på måndag börjar jag jobba på riktigt igen.

Sur och bitter och arg spenderar jag en stund med kissungarna i sängen, Doris höll sig på avstånd till en början  



Dosan såg förvånad ut över att Sigge smög upp bakom henne


Sen tycktes hon bestämma sig för att det var okej och gav honom en blöt puss

Kattbruden har gått och blivit könsmogen och är lite småsugen. Sigge hennes plastbror är lite senare i utvecklingen och förstår inte alls varför hon jamar som besatt och stryker sig fram och tillbaka framför honom samtidigt som hon viftar med svansen i givakt och luktar konstigt i röven. Det är cirkus i min lägenhet.

Igår plockade jag den första röda jordgubben ur mitt jordgubbsland. Vi åt den till frukost alldeles nyss. Den var magiskt god, bara så där god som de kan bli när man odlat dem själva och det fått mogna i solen.

Tiden går så förbaskat fort på sommaren. Kan vi inte pausa! Jag vill ha en pausknapp och bevara sommaren, ljuset, havet, lättheten och allt det underbara lite längre.

Senaste dagarna har jag spenderat med att sitta i ett skjul och vänta på att Doris så fint ska krypa fram och säga hej. Första dagen var jag rätt glad ändå.


Andra dagen började jag surna ihop


För att efter några timmar bli fruktansvärt less


Sen gav jag nästan upp


Men se då  kom Doris fram och vi kunde åka hem som en enda stor lycklig familj, Sigge, Doris och jag. Första tiden spenderades i min säng, Doris var trött och sliten efter flera dagars flykt och Sigge var överlycklig över att hans buskompis återvänt.

Doris är hemma igen!

För att göra en lång historia väldigt kort, sprang Doris mitt älskade lilla hårmonster bort hemma hos mamma och pappa i torsdags. Jag har under de senaste dygnen spenderat en jädra massa tid i bilen och kört fram och tillbaka ut i skogen för att försöka fånga in monstret. Varje gång jag kört upp på gården har de inte dröjt mer än fem minuter innan hon visat sitt söta tryne och sedan lekt katt och råtta med mig i flera timmar. Jag har riktigt sett hur lycklig hon har varit, det är helt sjukt vad kul kattskrället hade medan jag svor mig svart om tungan.  Men igår kväll fick jag äntligen tag i henne. Kanske var det hungern som gjorde att hon gav upp eller så saknade hon sin bror Sigge. Hursomhelst är hon hemma nu och myser för fullt i vår lilla lägenhet. Det låter som jag har sisådär förtifyra traktorer här inne.

Hej Bloggen jag har en liten kattbebis som heter Sigge. Egentligen heter han Sigvard, men det kallar jag bara honom när jag är arg och vill tala om att något han gör inte är ett okej beteende, som att gå på bordet, hoppa upp på diskbänken, bajsa i mina pallkragar och kissa i sängen. Sigge är en levnadsglad krabat som upptäcker allt med en nyfikenhet som heter duga, här är ett axplock    

Idag är det en fin dag, solen lyser och det drar inte så där jättemycket om fötterna när man går ut och sträcker på sig och vattnar sina blommor. Det är morgon och jag är pigg som en lärka. Försöker författa ett brev till mina farföräldrar, det går lite segt. Hittills har jag kladdat ner ”Hej Kära Farföräldrar”, nej jag bara skoja klart jag tilltalar dem med deras riktiga namn; Sven- Erik och Ann- Marie, nej jag bara skoja igen. Visserligen så heter de just dubbelnamn båda två men jag kallar dem farmor och farfar. De är ena sköna lirare, över 75 har de hunnit bli och lite krämpor har de hunnit få men påtar gör de fortfarande i sitt stora trädgårdsland och röjer i björkskogen. Jag vill också bli gammal och pigg så jag orkar röja i mina rabatter och plocka bär och svamp i skogen.

Igår var jag på en loppisrunde med Marty, hon fotade medan jag körde och fick till en alldeles förträfflig bild på en liten raggare med fetsnusen under läppen, fett hår och värsta leendet. Behöver jag säga att raggaren var jag. Det bor en raggare i mig som gillar loppis!

Vi fyndade en massa roliga saker till exempel en söt lampskärm som ska bli något stort så småning om


Ett par underbart slitna nygammla tallrikar


En färggrann plåtlåda som det ska planteras i


En söt gammal väska

 
och en redig ljusstake

 
Väl hemma igen efter en underbart god middag med underbara Marty i sällskap bar det iväg till ett pass spinning för att sedan skynda hemåt för att släppa ut småkattbebisarna. Fick dock ett il av fota trädgårdensjukan

Det växer och gror


Det hänger klasar av gröna gubbar
 

Hela världen står i blom och allt levande strävar faktiskt uppåt

Hej Bloggen jag är uppsvälld som en ballong och pyser åt alla håll och kanter om man petar på mig. Jag är sur och arg och förbannad och less. Så fruktansvärt less på att behandla kroppen väl, när det skit dåligt hand om mig. Jävla BAJSkropp!  

Det är långtråkigt att Berit vaknar kl.7 och mår illa.

Det är långtråkigt att Berit har för sig konstiga ljud på toaletten.

Det är långtråkigt att Berit inte får vara pigg och fräsch.

Det är långtråkigt att Berit blivit smittad av min äckelbakterie.

Det är långtråkigt när Berit ännu en gång går och lägger sig kl: 11:54

Det är långtråkigt när Berit vaknar och mår illa om och om igen.

Det är långtråkigt att han har feberfrossa och jag ingenting kan göra.

Det är långtråkigt att plocka fram handspriten och sprita händerna för fullt.

Det är långtråkigt att sitta själv och skratta åt Mark Levengoods sommarprogram.

Så jag sysselsätter mig med att rita hemska bilder som får mig att bli rädd.

Det blev långtråkigt

Så jag sysselsatte mig med att försöka skriva klart min skrivuppgift till sommarkursen.

Det är långtråkigt.

Så jag sysselsätter mig med att ta kort på min tråkiga dag.

Titta och njut!






Bomullsbrud för en dag

Jag har varit sjukanmäld i tre dagar, allt på grund av någon jävla matförgiftning som jag fick av ett visst kooperativ ägt företag på ålidhood. Passa er för salladsbufféer i sommar! Som vi alla egentligen vet ska man passa sig för sådan mat som stått framme länge, speciellt skaldjur men även grönsaker och annan fräsch mat. Jag spydde som en gris i ett helt dygn, kroppen var helt slut efter att ha blivit vanhedrad med bakterier av detta slag. Frossan hade gjort musklerna lama och tama, att gå var inte att tala om utan vi fick använda oss av den berömda has/krypstilen. Huvudet gick inte att använda alls, minsta lilla tankekrävande uppgift fick vänta i 24 timmar.  Läppen fick vila från snus, vilket för övrigt var rätt gött, men det gjorde inte huvudvärken snällare. Något positivt kom dock ur det hela, sömn, gud i himmelen vad mycket sömn jag fick. Fredag morgon vaknade jag pigg som en lärka och hungrig som en varg! Inte ett dugg rädd för att smälla i mig min morgontallrik gröt, se gött

Idag kom bakslaget dock. Visste ni att matförgiftning kan smitta eftersom det inte alls är själva maten utan bakterierna i maten man blir akut sjuk av. Inkubationstiden brukar vara mellan 2-3 dygn. Idag vaknade Berit med ett jävla illamående. Stackaren ligger nu i soffan och tar igen sig efter två allvarliga duster med bakteriedjävulen.

Igår hade vi bildterapi i min lilla lägenhet, jag vet inte riktigt vad han tyckte om det men jag tyckte i alla fall om det. Innan vi somnade sa han något om att jag tydligen ibland snöar in lite väl mycket, var det en pik? Hursomhelst var det skönt att ta upp blyertsen ingen och gå lös utan att ha någon riktig plan, utan bara känna och låta känslorna föra blyertsen över arken.  Det låter nästan erotiskt, eller är det bara jag som är sne i bollen?