foreverdoesnotlivehereanymore

Försov mig imorse, trots att Berit skulle upp och jobba och jag var vaken insåg jag inte att jag också skulle upp. Men jag hann i alla fall äta frukost och ut till stallet innan klockan slog åtta så hästarna dog inte av hunger. Det är fint idag, fint inne och ute. En glad, lugn och jävligt harmonisk känsla sprider sig i mitt bröst. Det är konstigt, ovanligt, lite läskigt men alldeles, alldeles underbart. Jag har inte känt mig så här lugn på så länge att det nästan överrumplar mig. Men det är en trevlig överraskning.

Dagen så här långt i bilder
Vissa slöfockar, läs Fenan, hade tagit sovmorgon 

 

Vi fodrade


Vi myste

Vi jämförde skor



Vi mockade hagen


En hel skottkärra hästbajs blev det, inte undra på att man är stark i armarna



Vi red


Gårdagens bästa: Mina flickor, vi är ett lag igen med olika målbilder och infallsvinklar men vi strävar mot samma mållinje. Ni får mig att våga hoppa igen och verkligen försöka. Ni får mig att våga tro igen. Ni får mig att bli förbannad, ledsen och arg, vilket ger mig kraft framåt. Ni får mig att inse att jag ibland bara måste vila och uppskatta vad jag hittills bemästrat. Jag behöver er!

Försov mig i morse och vaknade av att mamma bankade på fönstret, jag skulle ju skjutsa dem till flyget. Tur att de är lika tidspessimistiska som jag så att vi hann ändå. Vaknade till när jag kom hem igen runt halv sexsnåret och ställde mig och bakade bröd.  Sen bar det av ut i brännässelskogen och hämtade middagsmaten: Nässelsoppa! Super enkelt, gott, billigt och super nyttigt med massor av järn och vitlök som håller oss friska.

Fick möjligheten att bjuda de finaste flickorna på middag idag, de åt duktigt och tackade fint för maten. De är söta mina flickor. De ger mig hopp och tro på en framtid.  

På med stövlarna och obligatoriskt gos med Fille

Plocka nässlor med handskar på

Rensa nässlorna i kallt vatten, då bränns de inte

Förväll nässlorna i några minuter



Sen är det bara att koka soppa, följ ett spenatsopprecept men tillsätt
soltorkade tomater, några vitlöksklyftor och toppa med fetaost.

Vi ringer om varandra konstant, hela jävla tiden!

Sur

Tidig morgon med tvätt, plugg, mys, sen laga mat, tvätta mera, baka kaka, fynda fint kakfat

Nu plugga lite mer innan träningen

Han säger att hennes ögon är vackra

De rymmer så mycket, säger han.

De är hoppfulla, fulla av energi, glädje och samtidigt så sorgsna och trötta.

Han säger att han kan se hennes själ genom hennes ögon.

Han säger att han ser sig själv genom hennes ögon.

Hon drar häftigt efter andan och hoppas att hon aldrig någonsin ska behöva känna sig så naken igen.

Måndag, ny vecka, nya möjligheter, underbara flicka kommer till stan

Det är måndag, skolan borde kräva något av mig

Men det känns som att det inte riktigt är ett måste att sätta igång igen

Jag låtsas som att det är sommar och semester

Ledighet

Vaknade kallsvettig

Jagad

Konstant jagad

En fot före den andra

Alltid en fot före den andra

Det går upp

Det går ner

Det går hit

Det går dit

Det går runt en liten stund

Huvudsaken är att det går

Han frågar varför?
Hon svarar därför!

Det finns

Det har hänt

Kroppen låser sig

Armarna tätt över bröstet

Fingrarna borrar sig in i revbenen

Benen är hårt ihopsnörda

Blicken kall som is,

långt borta

Hon är långt borta,

trots att han sitter bredvid

Hon får ingen luft

Kroppen krampar

Hon måste andas

Men med luften in,

kommer orden ut

Vaken i P3 och P4 halva natten. Det är mysigt med folk som ringer in och pratar strunt om nätterna. Nästan som att man hade en hel fest i lägenheten och det kom helt okända människor. Men mest pratade jag med Berit. Vi har fel sovrytm, han är kvällspigg och jag är morgonpigg. Det blir en del grymtanden under konversationen dessa tidpunkter kan jag lova.


                 

Igår var en seg dag, en dålig dag, det gick inte alls som jag ville och jag stötte på hinder i varenda vrå i min lilla lägenhet. 


                  


Jag ville ge upp och lägga mig ner, det är tur att de finns flickor som tar mig i hand och leder mig rätt

                  

Segstartad dag, ingen pigg hund att motionera, ingen katt som vill in och ha mat. Lite tråkigt måste jag erkänna. Men jag har lyckats underhålla mig själv med att skriva klart och skicka in uppsatsen till modekursen! Bra! Bra! Klapp på axeln! Sisådär ett år försent men vad fan. Sen har jag suttit och kämpat med b-uppsatsen, det börjar bli lite ordning och reda på den, bara sammanfattningen kvar nu och några rejäla städgenomgångar. Dessutom har jag tvättat och tvättmaskinen vägrar öppna sig så mina kläder är kvar där inne och jag vill bara skjuta skiten i bitar. Lika mycket, precis lika mycket som jag ville skrika sönder J’s trumhinnor igår. Någon som har en fin lägenhet över måntro?


Annars är det inte en så bra dag, men det går över. Det går alltid över.

Klockan är snart sju och jag har redan varit vaken i två timmar. Jag har hunnit med en hel del, fodra hästarna, hämta Glenn och gå på morgonpromenad, göra mig klar för en dag på jobbet, skrivit källförteckningen till b-uppsatsen, planerat kvällens träningspass, funderat på morgondagen. Nu sover alla sött i min lilla lägenhet förutom jag. Hunden på kudden i soffan, katten på filten i sängen och Berit under täcket. Det duggar ute och är råväder, inge mysigt alls. En perfekt dag att spendera på jobbet helt enkelt.

                       Jag  har en trött hund i min soffa

                     Jag  har en utslagen katt i min säng

Själv sitter jag inte det minsta utslagen framför min b-uppsats

Det är måndag, helgen gick ofantligt fort. Fredag spenderades med glada flickor, middag och lite vin vilket resulterade att jag försov mig till jobbet på lördag morgon. Vilket inte har hänt på flera år. Vilken chock! Lördag kväll hängdes det på majorsgatan och sällskapades i ett annat gult hus på Haga. Mötte upp Berit och fixade nattmat. Söndag morgon klev jag upp tidigt, cyklade ut till stallet och möttes av underbara hästar som gnäggade mot mig när jag kom. Men det var nog mer maten än mig de visade sin uppskattning för. Några timmar senare cyklade jag hem och insåg att jag var så fruktansvärt trött i hela kroppen att jag knappt orkade cykla framåt.  Väl hemma damp jag i säng och spenderade resten av dagen sovandes fram tills jag började jobba på kvällen vill säga. I morse klev jag upp runt sex för att ta emot Glenn, jag är hundvakt idag. Sen gick jag och la mig igen och sov fram till kl 11, då masade jag mig upp och tvingade mig själv och Glenn ut på en ”morgonpromenad”. Insåg nu att jag har sovit i över 19 timmar på två dygn, herregud min stackars lilla kropp måste ha varit trött.

Kom att tänka på det här med att behandla sig själv som man behandlar andra. Det finns ingen annan i hela världen som jag skulle kunna behandla lika illa som jag behandlat mig själv. Det gör ont att inse och det gör framförallt ont att inse att det faktiskt är jag själv som har valt att göra så. Det är ingen sjukdom, det är ingen annan som har tvingat mig. Det är jag, enbart jag. För när allt kommer omkring så handlar det om att jag väljer att hantera olika saker på olika sätt. Det är jag, enbart jag som står skyldig i denna rättegång. Vilket även betyder att det enbart är jag som kan fria mig själv. Saker som har hänt och som har påverkat mig är absurda, de är olagligt i vissa fall och det är fel, så in i h-vete fel. Men jag hade kunnat välja att hantera dem på ett annat sätt. Idag står jag istället framför dessa ”problem” och tittar på dem, jag gråter, jag är arg, jag skriker men jag vägrar kräva att jag ska vara nollställd inför dem. De finns och jag måste lära mig att leva med dem. För jag kan inte springa ifrån dem längre.  


Det gror i mitt fönsterbläck
 
  

Himlen är grå

Regndroppar i luften

Men här finns ingen svärta

Här är det ljust och fint

Ibland lite taggigt i kanterna

Men inget farligt

Bara sådär lagom normalt

Det är konstigt det här med att lära känna någon. Ibland känns det som stört omöjligt och ibland är det så lätt, så lätt att det nästan är läskigt. Att riva fasaden behövs verkligen inte för det finns människor som redan ser rakt igenom den. Ännu en gång läskigt. Men ack så underbart att det finns människor som ser när man ljuger, som ser när något smärtar till så där lite extra i bröstet och som kan se att det trots allt bagaget finns något där ändå. Vaknade tjugo minuter i fem i morse, pigg som en lärka. Det är sjukt, eller trevligt beroende på hur man väljer att se det. Jag väljer trevligt!

Förresten glömde ju gårdagens bästa: Berit

Det var en dålig dag igår men det gick bra ändå. Första gången på väldigt länge som en dålig dag hanterats så bra. Så väldigt normalt, lite tycka synd om mig själv, lite tröstshopping, lite ligga i solen och vägra plugga, lite träning, liten ansatts till pluggande, lite trötthet som tvingar en i säng tidigt. Så var det den dagen. Det behöver inte vara värre än så inser jag och det gör mig lättad. Jag kan hantera vardagstrisstesen och det grå som liksom aldrig ger med sig. Det gäller bara att ta sig igenom, en fot före den andra och komma ut på andra sidan. Vaknade pigg, glad och utvilad. Nu är det en ny dag, nya möjligheter   

Är så äckligt jävla övertrött.
Ögonen har gått i kors i över en timme men det är bara trevligt.
Kan inte gå och sova än.
Dessutom har jag plitat ner lite kråkor till b-uppsatsen, det var ju bra.


Dagens bästa ska jag börja med bara för att försöka ändra fokus.
Dagens bästa: Såg Berit rida lusen idag med ett stort leende på läpparna

Solen skiner och det är varmt utomhus. Igår solade jag i bikini och brände mig lite lätt på ryggen. Det är fasen sommar på gång nu! Det är glatt och positivt. Sen planerade vi nollning inför hösten, det var glatt, positivt och något att se fram emot. Sen kom Berit förbi och spelade yatzy, det var trevligt. Klev upp tidigt imorse och spenderade några timmar med världens finaste Lusen.

Det är konstigt det här. Med att bara försöka se och fokusera på det braiga i livet. Men det är kanske det, det handlar om. Att fokusera på det positiva.

Ifrågasättandet är min bästa vän. Ifrågasättandet av det jag så länge trott varit sanning. Ifrågasättandet av det som varit och det jag trott varit min framtid. Ifrågasättandet av allt, eftersom det ändå inte finns någon vetskap om framtiden. Det gäller att se vad som händer idag, vad jag låter vara dagens sanning och se dagens möjligheter. En gammal vän hade ett motto som jag vid det tillfället såg som äckligt optimistiskt. Sådär äckligt positivt, som att det inte alls var på riktigt. Mer bara ett sätt att välja att se verkligheten på. Han sa alltid att en ny vecka gav nya möjligheter medan jag sa att en ny vecka gav mer söndagsångest. Det är kanske dags att anamma hans livsinställning för en stund. Som att prova ett par nya skor och se om de passar.

Konstigt att helgen redan är slut, det känns som att den precis började. Jag antar att det blir så när man jobbar. Annars har det varit alldeles förträffligt trevligt måste jag erkänna. Solen har lyst, det har varit varmt, katten har sovit och ätit och gosat, jag har jobbat, ätit och gosat. Kanske har jag träffat Berit också, det återstår att se. Men spänningen är olidlig

Sovit tre timmar inatt, men jag är inte trött. Inte det minsta. Jag är glad och så jävla glad att det spritter i fingrarna. Rädslan finns där fortfarande, den gnager och lever djävul. Men den är inte övermäktig längre. Vi sätter en fot framför den andra , lyfter blicken och försöker se framåt igen

Det gör ont så fruktansvärt ont. Kroppen slits i itu och blir till aska. Det finns ingen riktig mening med det. Men det sker om och om igen. Själen splittras i tusen delar, likt en spegel, vilket ger mig sju svåra år. Alltid sju svåra år, om och om igen. Svart katt över vägen, jag under stegen. Tvi, Tvi, Tvi. Jag går sönder, alltid sönder. Tusen bitar, aska, eld och vatten. Det finns ingen mening, det finns flera. Jag forsätter sätta ett ben framför det andra. Håller huvudet nedböjt men högt. Lutar mig tillbaka på mina medsystrar och ber. Låt oss följas åt på vägen, låt oss stötta varandra, finnas där för varandra, låt oss bära varandra när vi inte längre orkar gå.

Låt oss finnas en stund till.  

Sex månader, ett halvt år, 26 veckor och 182,5 dagar.  

Det har varit fruktansvärda dagar, svikna dagar, ledsamma dagar, sorliga dagar, glada dagar, arga dagar, besvikna dagar, underbara dagar. Tiden går fort, fruktansvärt fort. Jag vet inte om jag är beredd att säga att jag kan förlåta. Men jag vet att jag kan säga att jag börjat acceptera.

Jag måste gå vidare, nu och inte sen. För min pappa och för mina syskon måste jag acceptera att jag har en mor som inte lever upp till min föreställning om en mor. Hon kommer aldrig vara den jag vill att hon ska vara och jag kommer aldrig att vara den hon vill att jag ska vara. Men hon är min mamma och jag är hennes dotter. Jag måste finna en väg som vi kan samexistera på. Jag måste gå halva vägen så vi kan mötas.  

Så jag går hela vägen, alltid hela vägen.

vaknade 05:10

kunde inte somna om

jävla skit helvetes satan

Det blir en lång dag

Jag vill gå och lägga mig nu

Men först måste jag "hem"

Säga GRATTIS!

Käka MAT

Skratta HAHAHA

Kramas KLÄMKLÄM

Blåmärket ska få ett eget inlägg, enbart tillägnat blåmärket. Ty detta blåmärke är inte som något annat jag någonsin haft. Eller jo, hästhoven jag hade runt höftbenet var också rätt imponerande men det visste jag exakt var det kom ifrån och då var jag bara lycklig att hästhoven som sparkade mig träffade så lyckligt.

 Detta blåmärke, eller ska vi kalla det lårkaka är helt fantastiskt.


1.       Det är lika stort som min knäskål.

2.       Det är hårt i mitten, vilket betyder stelnat blod där under.

3.       Det skiftar i tre-fyra olika färger.

4.       Det gör så där skönt ont när man tar på det eller när man böjer benet.

5.       Och sist men inte minst… jag har ingen aning om hur jag fick det.      



                     

 

Två dagar kvar…

Kom precis hem från en morgonpromenad i skogen, det är ett bra sätt att tömma hjärnan på grubblerier och fylla kroppen med ny energi. Hursomhelst kommer jag alltid tillbaka till valet. Det handlar om mer än hur världen är och hur man upplever sig blivit behandlad. Det handlar om i vilken position man faktiskt placerar sig själv. Jag kan välja att vara ett offer eller en överlevare. Det handlar i botten ändå bara om inställning. Antingen väljer jag att jag inte kan tackla livet eller så väljer jag att hantera det och gå vidare. Det handlar om val. Mina val och dina val. Det handlar om vad vi väljer att välja. Det är det som är vad allt tillslut kommer fram till, valet och kvalet.

Tre dagar tills mamma fyller år. Ågren, Herr Ågren lämna mig ifred. Har spenderat dagen med att försova mig, skriva PM i en faslig takt, cykla ut till stallet, rida; tempoväxlingar, öppna, sluta, skänkelvikningar, galopparbete, blev trött.  

jag kommer att kriga med dig
jag kommer att kämpa med dig

konstant
varje dag
varenda jävla dag tills du är tillbaka

Det här är inte ett krig värt att förlora

Det är måndag och skolan har på riktigt börjat. Tre inlämningar idag och jag är bara klar med den ena, den andra är det minst några timmar kvar på och den tredje har inte ens sett dagens ljus ännu. Hur blev det så här igen? Snacka om att skjuta upp saker och bli så förlamat seg i bollen att man bara fastnar och inte kommer framåt. Jag har dock parkerat mig framför datorn och bara sitter här med en tom skärm framför mig och tänker att snart släpper det, snart släpper det. Snart kommer skrivandet gå av sig själv. 

Det var vår och det var midnatt igen
och det var glädje och kärlek uti försommaren.
O med ögon av sorg och hjärtan i kras
närmar sig älvorna för varje glas.
Och älvorna kommer allt närmre, det isar så kallt.
å allting blev dimmigt och jag såg älvor precis överallt.

Så jag gick in och sov under tak
för att slippa att vakna igen som ett vrak.
Och jag kommer ihåg, jag kommer ihåg
hur älvorna dansade i sängen där du låg.
Och älvorna kommer allt närmre det isar så kallt
Så kom intill mig och prata ja jag kan prata om allt.

Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.
Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.
Och på var sida om huvet står änglar och sjunger
om glädje, om kärlek och om allt som har hänt,
som inte borde ha hänt.
Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa män
å dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igen
tillsammans igen, tillsammans igen.

Det var vår och det blev morgon igen
och älvorna dansade ända fram till kvällen
Och allting jag såg, ja allting jag såg
var en dimma av det lilla som jag kommer ihåg.
Och ingen vet vad som händer på ängen så svart,
Nej, alla förtränger och glömmer denna försommar natt.

Och jag vet, jag har för lätt för att luras av glädjen.
Där älvorna dansar dit längtar jag jämt.
Och på var sida om huvet står änglar och sjunger
om glädje, om kärlek och om allt som har hänt,
som inte borde ha hänt.
Och ni kanske inte tror, men ni vill va' kloka visa män
å dom älvorna dansar nog aldrig tillsammans igen

tillsammans igen, för kloka visa män,
tillsammans igen, tillsammans igen
för kloka visa män, tillsammans igen.

BAKIS